Blomflugekungen

 

Fredrik Sjöberg är i mina ögon en av Sverige bästa essäister: mångkunnig, infallsrik och dessutom ofta rolig. Prisad av DN, en påtaglig tillgång för SvD. I hans senaste bok figurerar en uppstoppad sjöelefant i Bukarest som leder in honom på vidunderliga och roande krumsprång. Men oftast skriver han om litteratur. I en understreckare ur SvD (från 2020-02-16) går han till rätta med en bok av tre "miljömuppar". Så kallar Sjöberg genomgående alla som bekymrar sig om miljön – ett slags tjuvnyp som sänker honom i mina ögon.

 

Den texten står han tydligen fast vid och jag häpnar för här framträder en ren klimatförnekare. Visst vill han fasa ut fossila bränslen för det "kan … vara den dominerande faktorn bakom uppvärmningen av klimatet. Personligen tvivlar jag på det men det kan vara så". Alltså två gånger "kan" där IPCC och nästan alla säger "är". Krig i spåren av en utfasning "oroar mig mer än alla klimatlarm." och "De senare är, som vi snart ska se, sällan tillförlitliga".

 

Sjöbergs genombrottsbok Flugfällan kretsar kring hans insektsamlande; han kallar sig också entomolog och forskare. Han får frågor om larmrapporterna om färre insekter (och andra vilda djur) men tror inte på dem. De är "ovederhäftiga" och gör "normalt sett sansade människor livrädda" när de tas upp av "lika obildade som sensationslystna journalister". I majestätisk upphöjdhet förklarar han att "Miljödebatten intresserar mig inte längre. Den är alldeles för känslomässig".

 

Sedan hugger han in på en bok från två Chalmersforskare och en sociolog. Han citerar några ganska flummiga meningar – det tycker jag också – och skåpar på så sätt ut alla "miljömuppar" med klatschiga formuleringar som för tanken till Andreas Cervenka. Det är inte så svårt för det finns ju gott om överdrifter. Resten av texten ägnas åt att dra en linje mellan "skeptiker" – kloka, eftertänksamma människor som han själv – och "klimatförnekare" vilket han beskriver som ett invektiv.

 

Men vad är han själv? På vilket sätt skiljer Sjöberg sig från den famösa Elsa Widding från SD som intervjuas i DN igår (2023-03-03). Vad betyder hans åsikter för SD? Sjöberg köper inte forskarrapporterna men vi får aldrig veta på vilket sätt klimatlarmen är otillförlitliga. Istället glider han över till den biologiska utarmningen som faktiskt är en annan fråga (även om båda i grunden beror på en global överexploatering). Det är lite slappt. Än så länge är ju mycket oklart om artutrotningen men växthuseffekten är genomstuderad. Widding förefaller bara faktaresistent och fylld av lösryckta tankespillror: "Det här kommer att lösa sig … 2,7 grader, är det verkligen en kris? Det blir lite varmare … för oss kommer det ju bara att bli bra".

 

Det står naturligtvis Sjöberg fritt att gå runt miljödebatten (men märkligt med tanke på hans genuina intresse och stora kunskaper om naturen). Men det här sättet att så tvivel utan att egentligen påstå något har blivit typiskt för de "klimatmotståndare" som betalas för att bromsa åtgärder för klimatet.  Vad kan då Sjöbergs överlägsna nålstick betyda för Widdings –­ och andras – grodor? Han gillar inte hur miljödebatten ser ut men ser inget skäl att engagera sig. Låt dom bara hållas! Han går hellre ut med sin håv. Om det nu finns några blomflugor kvar.

 

Christer Sanne