Om mig                                         

FOTO: Mathias Widgren

 
 
 

Andra engagemang:

– Jag har varit projektledare i FORMAS-projektet Familjeliv utan tidsbrist och handledare åt Jörgen Larsson vid Sociologen i Göteborg som disputerade med avhandlingen Studier i tidsmässig välfärd den 23 mars 2012

– Jag var som styrelsemedlem med om att bygga upp den gröna idéverkstaden COGITO 2005-2009

– Jag föreläser också på universitet och i många andra fora

– Jag deltog en internationell konferens om "nerväxt" ("degrowth") i Paris i april 2008 – mina presentationer är utlagda på konferensens hemsida. Denna konferens upprepades våren 2010 i Barcelona (se engelsk sida; mitt framförande om behovet av att ”förändra utan fruktan” här). Jag  medverkade också i en konferens om ”Growth in Transition” i Wien i januari 2011 (se mer på engelsk-språkiga sidan!) och en Steady State Economy konferens i Leeds i juni 2011.  

– Jag är en av grundarmedlemmarna i nätverket Steg 3.

Jag är nu en fri forskare och skribent efter över 40 år i privat, kommunal och statlig tjänst som planerare, utredare, ”framtidsforskare” och lärare. Senast som docent i samhällsplanering på KTH i Stockholm. Jag har arbetat med trafik- och stadsplanering, vård- och omsorgsfrågor och under många år med arbetets framtid och speciellt arbetstidsfrågor. Miljö och hållbar utveckling har alltid varit en viktig del i detta. Min avhandling "Arbetets tid" behandlar arbetstidsfrågan i Sverige.


Under dessa år har jag sett fantastiska tekniska framsteg och ett ökande välstånd – åtminstone i Sverige. När jag arbetade med bistånd i Afrika på 70-talet var framstegstron också stark.  Men nu ser jag naturresurserna förstöras och klyftorna i världen öka. I Sverige ser jag både förödande konsumism och ojämnt fördelade arbetsbördor. Min bok, "Keynes barnbarn" (2007) summerar mycket av detta och visar hur vi i stället skulle kunna leva mer i balans med naturen och dela på arbetet.


Boken hade stort genomslag; jag räknade till ett 15-tal inslag i TV och radio och minst ett tjugotal artiklar i dags- och fackpress första året. Jag har föreläst och debatterat många gånger, från Malmö till Luleå, för grupper av många olika slag – studenter, politiker och tjänstemän och engagerade människor från skilda håll. Överlag har jag fått väldigt positiv respons. Jag tolkar det som en insikt om att vi inte kan fortsätta så här. Det finns en stark vilja att leva upp till kraven på en hållbar utveckling men samtidigt en osäkerhet om hur det ska gå till. Jag försöker peka på att det finns andra vägar – om vi bara kan fatta de rätta besluten i samhället.


Utgångspunkten för min senaste rapport ”Hur vi kan leva hållbart 2030” (2012) är att för att politiskt klara en omställning till en hållbar ekonomi och ”rädda världen” är det förmodligen avgörande att kunna visa att människor kan fortsätta att leva ett modernt och bekvämt liv i Sverige. Därför har jag prövat att göra en ”blueprint” för ett ekologiskt hållbart samhälle, i stort och i vardagslivet. Jag hoppades att det skulle kunna bidra till att förnya den debatt som kommit av sig sedan 2009.


En vanligare CV kan se ut så här:


 
Om mig 
 
Om mig                                         

FOTO: Mathias Widgren

 
 
 

Andra engagemang:

– Jag har varit projektledare i FORMAS-projektet Familjeliv utan tidsbrist och handledare åt Jörgen Larsson vid Sociologen i Göteborg som disputerade med avhandlingen Studier i tidsmässig välfärd den 23 mars 2012

– Jag var som styrelsemedlem med om att bygga upp den gröna idéverkstaden COGITO 2005-2009

– Jag föreläser också på universitet och i många andra fora

– Jag deltog en internationell konferens om "nerväxt" ("degrowth") i Paris i april 2008 – mina presentationer är utlagda på konferensens hemsida. Denna konferens upprepades våren 2010 i Barcelona (se engelsk sida; mitt framförande om behovet av att ”förändra utan fruktan” här). Jag  medverkade också i en konferens om ”Growth in Transition” i Wien i januari 2011 (se mer på engelsk-språkiga sidan!) och en Steady State Economy konferens i Leeds i juni 2011.  

– Jag är en av grundarmedlemmarna i nätverket Steg 3.

Jag är nu en fri forskare och skribent efter över 40 år i privat, kommunal och statlig tjänst som planerare, utredare, ”framtidsforskare” och lärare. Senast som docent i samhällsplanering på KTH i Stockholm. Jag har arbetat med trafik- och stadsplanering, vård- och omsorgsfrågor och under många år med arbetets framtid och speciellt arbetstidsfrågor. Miljö och hållbar utveckling har alltid varit en viktig del i detta. Min avhandling "Arbetets tid" behandlar arbetstidsfrågan i Sverige.


Under dessa år har jag sett fantastiska tekniska framsteg och ett ökande välstånd – åtminstone i Sverige. När jag arbetade med bistånd i Afrika på 70-talet var framstegstron också stark.  Men nu ser jag naturresurserna förstöras och klyftorna i världen öka. I Sverige ser jag både förödande konsumism och ojämnt fördelade arbetsbördor. Min bok, "Keynes barnbarn" (2007) summerar mycket av detta och visar hur vi i stället skulle kunna leva mer i balans med naturen och dela på arbetet.


Boken hade stort genomslag; jag räknade till ett 15-tal inslag i TV och radio och minst ett tjugotal artiklar i dags- och fackpress första året. Jag har föreläst och debatterat många gånger, från Malmö till Luleå, för grupper av många olika slag – studenter, politiker och tjänstemän och engagerade människor från skilda håll. Överlag har jag fått väldigt positiv respons. Jag tolkar det som en insikt om att vi inte kan fortsätta så här. Det finns en stark vilja att leva upp till kraven på en hållbar utveckling men samtidigt en osäkerhet om hur det ska gå till. Jag försöker peka på att det finns andra vägar – om vi bara kan fatta de rätta besluten i samhället.


Utgångspunkten för min senaste rapport ”Hur vi kan leva hållbart 2030” (2012) är att för att politiskt klara en omställning till en hållbar ekonomi och ”rädda världen” är det förmodligen avgörande att kunna visa att människor kan fortsätta att leva ett modernt och bekvämt liv i Sverige. Därför har jag prövat att göra en ”blueprint” för ett ekologiskt hållbart samhälle, i stort och i vardagslivet. Jag hoppades att det skulle kunna bidra till att förnya den debatt som kommit av sig sedan 2009.


En vanligare CV kan se ut så här: