Rundbrev 2016

 

Hur mycket arbete behövs – eller hur mycket arbete tål jorden?

2016-12-13


På 1980-talet räknade jag på ”automatiseringens” följder och kom till att vi kunde få högre levnadsstandard och ändå nöja oss med att jobba 6 timmar om dagen vid sekelskiftet (”Hur mycket arbete behövs?” Byggforskningsrådet 1989). Det lät bra tyckte jag.

2016 talar man om ”robotisering” och ”digitalisering” och att det kan komma att ersätta hälften av jobben. Vad blir reaktionen? Jo att vi måste ”skapa fler jobb”! En strutspolitik för att producera/konsumera mer som blundar för klimatfrågan. I en ny text beskriver jag arbetstidsfrågans väg, från en kamp för ett bättre liv till … nästan ingenting, en trivselfråga helt underordnad den ekonomiska tillväxten. Ungefär lika tung i politiken som frågan om monarkins avskaffande. Inte bra för människorna och inte bra för planeten.

(https://tidningensyre.se/2016/nummer-113/hur-mycket-arbete-tal-jorden/)

Sedan kan robotar vara fascinerande. På en konferens nyligen lyssnade jag på Fredrik Löfgren, robotentusiast från Linköpings Universitet om industrirobotar, kunskapssystem, människoliknande robotar, förarlösa fordon etc. Här är t ex film med en tvåbent mekanism som stolpar fram i skogen – en nog så knepig uppgift! – och lyfter lådor medan en elak människa bråkar med den och till slut ger den en ovanligt rå tackling. Som den reser sig ifrån.

https://www.youtube.com/watch?v=rVlhMGQgDkY (tar bara 2 minuter).

De mer människoliknande robotarna blir allt bättre på att lyssna och prata och de får allt mer levande "ansikten". Det är också imponerande. Men är det verkligen sådana robotar som behövs? Om meningen är att ersätta människor borde man väl i första hand satsa på enahanda plock- och sorteringsjobb, farliga jobb etc. Hellre än att ta bort vårdare och kundtjänster och andra som betyder mänskliga möten. Här kunde man hellre ”skapa jobb” om nu det är så viktigt!

Jag kan också förstå nyttan med kunskapssystem och artificiell intelligens. De kan ersätta människor och de kan inte minst göra människors jobb effektivare. IBMs ”Watson” kan idag ställa säkrare diagnoser än de bästa läkarna (vilket inte betyder att läkarna ska ersättas). Men annars? Är inte robotar fortfarande lite av en lekstuga för ingenjörer och andra specialister som stimuleras av den svåra uppgiften? Jämför med de förarlösa bilarna. Det är också en formidabel utmaning* som alla stora biltillverkare har gett sig på. Men vilket problem försöker man egentligen lösa? Jag ställde frågan i en krönika i våras: ”Vad ska vi ha Googlebilarna till?” http://www.landetsfria.se/artikel/123032 . Något övertygande svar har jag inte fått.

Ett bättre år 2017 önskar

Christer 


*Eller inte? Fredrik och hans kompisar snickrade ihop en hemgjord förarlös bil på en vecka för ett karnevalståg i Linköping. Till stor förtret för Volvo som tänkt sig vara först i landet med förarlösa bilar.

Se https://www.youtube.com/watch?v=u-0VKl8-ANU


The better angels of our nature

2016-11-13


Blir världen bättre med tiden? Minskar våldet, lever människor bättre? Blir vi någonsin klokare?


Man undrar en sådan här dag när amerikanarna valt Donald Trump till president. Mannen som vill kasta ut miljoner mexikaner ur landet, ge sig på kvinnor som gör abort, återuppta tortyr och skrota avtal om klimat och handel. Det var kanske inte heller så klokt av engelsmännen att rösta ut sig ur Europa. Eller av colombianerna att rösta emot fred med FARC-gerillan efter 50 års strider.

I boken The Better Angels of Our Nature (2011) hävdar Steven Pinker att våldet faktiskt minskat i ett historiskt perspektiv. Han förklarar det bland annat med statens våldsmonopol, ökat handelsutbyte (”andra människor är mer värda levande än döda”), ökad respekt för kvinnor och utbredningen av upplysningstankar som hjälper oss att förstå andras perspektiv.

Det är en upplyftande tanke men svår att omfamna en sådan här dag. Valkampen i USA har ju präglats av en demagog som manat fram väljarnas sämsta sidor – t o m förtäckta uppmaningar till våld. Av Trumps kvinnosyn och islamofobi. Av talkörerna som gapade ”Bura in henne!” (räcker det inte att USA redan har fler fångar än något annat land?). Brexitvalet byggde också på grova lögner som gödde väljarnas fördomar – i efterhand har det ju visat sig att Brexitförespråkarna inte hade en susning om vad de egentligen ville (utom att främja sina egna intressen).

En sådan här dag är det frestande att dödförklara demokratin. Valresultaten gäller ju, trots att vi tycker de är så väldigt fel. Men bokens titel pekar faktiskt tillbaka på ett annat presidentval, i en annan kritisk tid för USA.  Året var 1861 och Abraham Lincoln hade blivit vald till president. Han hade en djup övertygelse – hade någon av årets presidentkandidater någon sådan? – att slaveri var emot konstitutionen. Det fick sydstaterna att deklarera sitt utträde ur unionen innan han hann tillträda. I sitt installationstal betonade Lincoln därför att vi är ett folk som måste komma över vår tillfälliga fiendskap och slutar med en vädjan om att vi ska låta våra gärningar styras av det som kunde kallas vårt bättre jag  – the better angels of our nature. Jag tolkar det som att vi måste lyfta oss över fördomar, egoistiska böjelser och hämndbegär för att se till det som förenar oss.

Hjalmar Branting, Sveriges första socialdemokratiska riksdagsman och statsminister, använde 1912 ett liknande uttryck som blivit bevingat i arbetarrörelsen, att vi borde vägledas av ”våra bästa stämningars längtan”. Men hur skapar man ett debattklimat där vi försöker komma överens, trots olika utgångspunkter? Vem tar första steget?

Christer Sanne


Läkare Med Utblick

2016-11-04


Jag har mycket stor respekt för Läkare Utan Gränser. De verkar vara oerhört professionella, engagerade och orädda i sitt fältarbete. Därför får jag en tankeställare när de sätter upp en ”Medicinsk önskelista” (i senaste numret av deras tidskrift Direkt). Detta är vad man tar upp:

för dyra mediciner för t ex lunginflammation (en miljon barn dör), tuberkulos (1,5 miljoner dör), hepatit C (150 miljoner drabbade) och hivpositiva.

förstärkt patentskydd som sätter stopp för billiga generiska mediciner. Senast gäller det Indien som gått med i världshandelsorganisationen (WTO) och därför måste upphöra att tillverka billig medicin och ”fri”-handelsavtalet kring Stilla havet (vad säger TTIP  och CETA om detta?).

vinstintresset som främsta ledstjärna i biomedicinsk forskning. Lönsamma läkemedel för lönsamma människor tas fram. Och hellre sådana som man måste ta livslångt än sådana som botar eller skyddar och allra minst medicin mot fattiga människors sjukdomar. Hit hör också antibiotika-missbruket: Läkare varnade tidigt att vi tycks stå på randen till en katastrof men läkemedelsbranschen har varit ganska ointresserad. Och det är fortfarande tillåtet att mata friska djur med antibiotika bara för att tjäna snabbare pengar.


Läkare Utan Gränser höjer alltså blicken, från patienterna till ett ekonomiskt system som verkar galet. Varför har vi en sjukvård som vilar i en läkaretik för att sedan låta privata intressen bestämma vad slags medicin man ska satsa på och vad den ska kosta? Och hur kan politiken backa upp företagens patentkrav som drabbar fattiga människor så hårt? Jag har heller aldrig förstått varför staten ska bekosta en massa forskning för att sedan låta företagen kamma hem (patent)vinsterna.

-------------

En annan men besläktad fråga: WWFs senaste rapport Living People Report 2016 har ett oerhört intressant schema över det storskaliga livsmedelssystemet. Det visar hur konstgödsel, pesticider och frön levereras av några få helt dominerande företag. Att storskaligt jordbruk står för 65 % av arealen. Att fyra (!) stora företag står för det mesta av handel och bearbetning och tio (!) livsmedelsföretag och några dussin stormarknadskedjor levererar nästan 80 % av maten till världens konsumenter. Snacka om maktkoncentration! (rapporten kan laddas ner, figuren på s 100-101).

Detta är samma rapport som visar att Sveriges ekologiska fotavtryck är bland de tio högsta länderna i världen och fortfarande ökar; nu skulle vår livsstil kräva 4,2 jordklot om alla skulle leva som vi; upp från 3,7 senast! Där sprack den självgoda bilden av oss som internationellt föredöme!

Christer


Det goda med små ting

2016-04-03

Håller vi verkligen på att förändra världen? Jag undrar i en krönika som suckar över missade tillfällen: är det sant att vi numera planerar hållbara städer eller är det samma tomma fraser som upprepats så länge jag kan minnas? Här om två unga planerares tankar: http://www.landetsfria.se/artikel/121665

 På sistone har jag också fängslats av några historier som kan tyckas små men som skulle kunna bli hur stora som helst. De handlar om så osannolika ting som flugor som förädlar sopor, råttor som hittar landminor och uthållig boskapsskötsel. Om de håller vad de lovar så skulle de verkligen kunna förändra världen. Läs mera, om flugorna här: http://www.landetsfria.se/artikel/122427och alla tre här: http://www.cogito.nu/ledare/goda-nyheter

 Det finns andra ”små ting” – vedsnåla spisar och solcellsbelysning till läxläsning och rått- och insektssäkra spannmålsförråd – som egentligen är oerhört viktiga eftersom de kan göra livet lättare för miljarder människor och dessutom rädda regnskogar och haven. Varför bli vi då så upphetsade över självstyrande bilar och andra tekniska superlösningar som ingen egentligen frågat efter?

 Till slut något helt annat: ”Gympaläraren” på SVT. Kalle (och hans manér!) tycks dela tittarna i för och emot. Jämför med SVTs uppmärksammade serie ”Klass 9A” för några år sedan. Där stod lärarna i fokus – de ordinarie kontra en skara superlärare. ”Gympaläraren” går på eleverna och visar att de inte är problem utan har problem. Istället för att vara objekt för lärarnas undervisning lyckas Kalle göra eleverna till subjekt. Han ser och lyssnar på dem, han suckar och himlar om deras problem men han får också fart på dem; de lyser plötsligen av livsglädje. Han är ett socialt geni!