Rundbrev 2021

 



En briljant bråkstake

2021-01-13


Gunnar Adler Karlsson har tystnat. Vi som numera rangeras som ”riskgrupp” minns honom som en briljant bråkstake och sådana behövs. Tyvärr lyssnar världen dåligt.

Han trädde in på scenen med dunder och brak, dvs. löpsedel på DN, med en avhandling om USAs ekonomiska krigföring efter andra världskriget. Gunnar Myrdal var handledare. Men i förbigående visade den på Wallenbergs samröre med nazisterna under kriget. Och dessutom Sveriges – dvs. socialdemokraternas – hemliga samröre med NATO. Båda delarna var nerhyschade då. Det gör man inte ostraffat så där rök chansen till en akademisk karriär i Sverige.

Men debattera kunde han. GAKs storhet var att han hade näsa för de viktiga, centrala frågorna och kunde skriva väl om dem. Först ut var en bok om ”funktionssocialism”: hur man skulle kunna tämja och utnyttja företagen snarare än att försöka överta dem och avskaffa kapitalismen. Det skrev han 1967 – hur många har inte rotat med den frågan sedan dess! Han föreslog ”köpfrid” i samma anda som Sven Lindqvist hade skrivit om att reklam var livsfarligt. Han skrev en hederskodex, en katekes med tio budord för ingenjörer. Han stack hål på flummet om vikten av ”full sysselsättning”. Han förordade medborgarinkomst.

Globalt reagerade han mot 70-talets fixering vid ”befolkningsexplosionen”. Enkelt och övertygande visade han att ”konsumtionsexplosionen” i de rika länderna var ett mycket större problem om man skulle rädda planeten från överexploatering.

Vid den här tiden hade jag också börjat skriva i samma anda om miljö och arbetstid och jag fick snart heja!-brev från GAK. Han bjöd på lunch och berättade om avhandlingen som format hans liv (vilket han säkert gjort tusen gånger förr och upprepar i sina memoarer, ”En uppblåst bakteries memoarer”). Då hade han varit professor i det ”röda universitetet” i Roskilde – ”femton års kamp mot marxistisk förvillelse”. Det var välavlönat – ”man måste vara ekonomiskt oberoende för att kunna säga vad man vill”. Han skickade mig sina böcker.

Efter Roskilde slog han sig ner på Capri, skapade en ”filosofipark”, bjöd in till kurser och tänkte vidare i banor som jag – och kanske de flesta – fick allt svårare att acceptera: eftersom situationen i världen är nästan hopplös med ständigt ökande befolkning, stigande materiell standard och naturens förstörelse så behöver världen ”testosteronfyllda alfahannar”. För visst varierar IQ mellan raser och folk. Vi ska vara tacksamma att det finns ”superhjärnor” som är beredda att klättra, ta makten och göra de uppfinningar som behövs för att försörja miljarder människor. Samhället behöver en stark dirigent som förmår leda orkestern om den ska spela väl. Vi är tvungna att acceptera detta för att överleva. GAK bjöd in alla som ville till Capri och jag var lockad men det var monologvarning och jag brukar vilja få en syl i vädret!

Jag tror att engagerade människor som GAK kan frestas att gå allt längre i sin förkunnelse i ren desperation: att skrika högre om ingen lyssnar. Att föreslå envälde om inte demokrati fungerar. Det är absolut inte PK. Jag vill ändå hedra honom för att han såg så klart redan för femtio år sedan och vågade säga vad han såg.


Christer Sanne



Fnöske och flagellanter

2021-01-04


Missa inte filmen om Greta ! Det är en välgjord, välbalanserad film om en flicka som en dag sätter sig vid Riksdagshuset för att hon känner att hon måste. Ensam men inte länge. Det är som om hon slår en gnista där en hel väntande generation är fnöske. Hon tänder en brand och sju miljoner unga människor över hela världen tar till gatorna. Det är mäktigt, även för en som står vid sidan av.


Media ser storyn och spelar med och det får man finna sig i denna gång. För nu häktar etablissemanget på. Världens viktigaste församlingar ställer sig på kö. Politikerna och affärsmännen blir den nya tidens flagellanter som låter sig gisslas av hennes straffpredikningar. Hon är en gudabenådad predikant med religiösa övertoner i budskapet. ”How dare you!”. ”Ni pratar om vad ni ska göra men ni gör ingenting!”.


Efteråt trängs de mäktiga för att få ta en selfie. Greta tycker att det är pinsamt. Det berättar hon i sitt sommarprogram som också är utmärkt. Men hon är enastående. Hon hanterar kändisar och media utan problem. Hon lyckas lyfta fram andra framför sig själv. Och hon verkar oförstörd av uppståndelsen. Som hon kan skratta! Grattis på 18-årsdagen, Greta!


Christer