När kommer kollapsen? Jonathan Jeppsson, journalist från Aftonbladet, har sitt svar, nu när Parisavtalet 2015 visat sig vara en papperstiger. Han har hunnit med två böcker, "Åtta steg mot avgrunden" och i våras "Mot kollapsens hjärta". Båda är färska lägesrapporter, oroande (och ibland roande) även för mig som varit engagerad i evighet. Men kollapsen kan ha flera ansikten.

Jeppssons första bok är en bedövande och bedrövande katalog över planetens läge: inte bara om klimatet utan också om vattenbrist, skogsskövling, utarmade jordar, utfiskning, plastskräpet, artutrotning osv. Ett decennium i taget beskriver han hur jorden blir alltmer obeboelig. Till slut stavas det matbrist och svält och krympande befolkning. En bra kontrast till alla panegyriska berättelser om hur mer teknik, fler gruvor och fabriker ska råda bot på klimatfrågan.

I den nya boken möter han viktiga aktörer idag. Som den överslätande John Hassler: "det här fixar sig om vi bara beskattar koldioxiden" (men det måste ske globalt vilket är högst osannolikt). Den barnsligt förtjuste Per Bolund i en eldriven bärplansbåt (á 2 Mkr). Ett möte med miljöministern som blir en absurd fars. Marknadsfundamentalister hos Timbro som Johan Norberg och framför allt Mattias Svensson. Han säger rent ut att det är "ett orimligt krav" att vi ska behöva leva på mindre. Det ska vara kul att ställa om, annars får det vara. Ett obändigt frihetstänkande trumfar hänsyn till miljön – Jeppsson namnger också Fredrik Reinfeldt och Hans Rosling. Och inte minst Lena Andersson som håller friheten högst av allt – oavsett vart den leder.

Vad är då en kollaps? Och kan man styra undan den? Så sent som 2012 kallade jag helt kaxigt min bok "Hur vi kan leva hållbart 2030" med mer fritid och renare teknik. Det var gravt optimistiskt. Tiden har snart gått ut och COP 29 visar att det finns inte mycket att hoppas på.

Samma år kom David Jonstads bok "Kollaps" som lutar sig mot Joseph Tainter. Han förklarar samhällens sammanbrott med för stor komplexitet. Det är inte heller ett fritt fall utan snarare som att tumla utför en brant. Romarriket tog hundra år på sig att falla ihop. Jonstad spekulerar också om vad som följer efter en kollaps; hur man överlever (om man har turen att göra det) och börjar på ny kula.

En som verkligen försökt skriva Världshistorien om hur kulturer och samhälle har uppstått och fallit är Peter Frankopan. "The Earth Transformed" beskriver oräkneliga samhällskollapser, från tidens gryning och på alla kontinenter. Frankopan vänder sig emot alltför endimensionella förklaringar – typ Påskön – och visar på kombinationer av naturkatastrofer (t ex vulkanutbrott), epidemier, naturliga klimatförändringar och dåligt ledarskap. Och nästan alltid överutnyttjade naturresurser. Men kollapserna har varit lokala fram till de senaste århundradena. Sedan kom kapitalism, storskalig produktion och global handel. Efter 700 sprängfyllda sidor landar Frankopan i den gängse bilden av en förestående global ekologisk kollaps. (Frankopan har också skrivit den lysande och mer lättillgängliga "Sidenvägarna"!)

Kanske är våra media (och vi!) lite trötta på tjatet om miljökriserna. Gradvis har politiker, myndigheter och media istället skapat ett slags (för)krigsstämning. Vi hör hur nya vapensystem köps in på löpande band, hur gamla skyddsrum ses över, hur sjukvård och järnvägar ska anpassas till ett krigsläge osv. Vi förväntas läsa "Om kriget eller krisen kommer" och se upp för skumma påverkansoperationer. Från vårt enda kristna parti (och SD backar upp) kommer förslag att vi ska godkänna landminor och andra stridsmedel som är bannlysta internationellt. Är det en avledningsmanöver för att kunna fortsätta att nonchalera miljökriser – och kollaps – för att vi envisas med att hålla fast vid ohållbara levnadsvanor? Där politiken har misslyckats.

Krigen i Ukraina och Gaza är ju de verkliga och ohyggliga kollapserna idag. Ändå kan man få höra att en kollaps kan ha något gott med sig, som ett slags rensningsprocess. Jag föreslår (liksom Jeppsson) den som tror det att se filmen "Vägen" ("The road") på SVT Play (till den 29 december). Där drar en man och hans son runt i en sönderslagen värld med allt de äger i en shoppingvagn, på jakt efter mat och trygghet. Det är en tankeväckande film.

Christer