Överlagt mord?

Jag tänker på Sverige som ett hyggligt land även om jag ofta är kritisk. Inte minst för att vi låtsas vara miljövänliga och sikta på en hållbar utveckling när vi egentligen bara klampar på i samma slösaktiga livsstil. Det har varit mitt fokus som jag skrivit massor om.

Men Tidöavtalet fick mig ur balans. Det var det värsta jag läst på länge och tvingade mig vidga perspektivet. Sverige skulle inte längre vara ett hyggligt land utan bli Europas mest ovälkomnande land för flyktingar. Istället för sol och vind skulle vi satsa på den dyraste, farligaste och minst tillgängliga energiproduktionen (kärnkraft). Etc.

Nu fortsätter regeringen i samma stil. Utbildningsministern retar gallfeber på den akademiska världen genom att förkorta mandatperioden i högskolornas styrelser utan att egentligen tala om varför. Johan Forssell klampar fram som kombinerad utrikeshandel- och biståndsminister genom att helt frankt förklara att "handel och bistånd …/är/… två sidor av samma mynt" (DN 6/6). De som arbetat med bistånd har kanske känt det men ingen ansvarig har sagt det så oförbehållsamt.

Lika klumpigt har Forssell skurit ner forskningsmedel mitt i pågående ansökningsprocess. Hela den akademiska världen är upprörd: "inkompetent och arrogant", "häpnadsväckande och respektlöst" skriver t ex Ida Östenberg (DN 4/7)

Regeringen vill också reformera mediastödet. Svenska Dagbladet brukar få allra mest, därnäst en rad väl etablerade tidningar som Göteborgsposten och Uppsala Nya Tidning. Så förblir det nog men kulturministern har också trummat för att lokalpressen ska få mer stöd för att stimulera lokala debatter. Men det ska ske inom en given totalsumma, inte som tidigare i form av ett rättighetsbidrag för den som uppfyller kraven.

Den här frågan har hamnat lite i skuggan. Men den är livsviktig för att på så sätt skulle man kunna strypa en helt annan kategori tidningar: de rikstäckande idéburna "småtidningarna". De som oförtrutet driver sina politiska och kulturella frågor, som lyfter fram det som rundas av standardtidningarna (nästan genomgående borgerliga), som släpper fram udda idéer och allt som inte ryms i de smala åsiktskorridorerna. Jag tänker på tidningar som ETC, Syre, Ordfront, Miljömagasinet, Feministiskt Perspektiv, Landets Fria, Flamman, flera tidningar med religiös inriktning osv.

Många av dessa nischtidningar har så liten upplaga att de ofta hängt på gärdsgården för att få mediestöd. Deras få prenumerationer räcker inte långt och de flesta är obekväma med annonser. I några förväntas skribenterna skriva gratis (jag vet för jag har medverkat med hundra artiklar under åren). Jag antar att många skribenter gör några hundår. Samtidigt är de här tidningarna en fantastisk plantskola för nya journalister.

Det är dyrt att ge ut tidningar och en del får idag ett stort stöd (ETC lyfter sådär 20 miljoner, Syre 5 miljoner). Men förslaget är att krympa bidragen till nischtidningar successivt från 130 till 23 miljoner! Samtidigt skulle Bonniers och Schibsted fortsätta att lyfta 500-600 miljoner varje år. Det måste betraktas som ett överlagt mord på en hel genre! Kanske skulle det passa några. Vi skulle få en slätstruken och disciplinerad debatt i några rikstidningar, kanske ett halvt dussin, där chefredaktören är en pålitlig "portvakt" som kan förpassa alla avvikande, nya, fräscha och fräcka idéer till papperskorgen.

Naturligtvis räcker inte det för en levande debatt på riksplanet. Och bloggar och "sociala medier" i all ära – jag tror att tidningar behövs. Men att lägga lock på debatten kanske också är en del av Tidöavtalet?

Christer Sanne