Vårsalongen

2025-03-12

Jag blir alltid upplivad av Vårsalongen på Liljevalchs i Stockholm. Det är en kakafoni av högt och lågt, roliga, vackra, påhittiga konstverk i alla upptänkliga material. Man har målat, ritat, huggit, snidat, filmat, svetsat, limmat, sytt, vävt, stickat och virkat av hjärtans lust. Allt tilltalar mig inte men tillräckligt mycket varje gång.

Konst kan ju vara knepigt. Konst-igt helt enkelt. Så tänkte många redan när Duchamp ställde ut en pissoar i salongen. Idag har den globala konstnärsvärlden skruvats upp till en absurd nivå, kommersialiserad och pretentiös och ansträngd med provokationer och äckel. Och jag baxnar inför auktionshusens annonser – vilka är det som har råd betala många miljoner även för svenska verk? Vad ligger bakom: konstintresse, skryt eller investeringar?

Liljevalchs känns mer som amatörernas salong. Inte för att vara nedlåtande utan efter latinet: amare=älska. Här har lagts ner mycket kärleksfull tid. Alla är nog inte är fritidskonstnärer heller, att döma av en del mumbo-jumbo i presentationerna bakom QR-puzzlen.

Vårsalongen tilltalar mig också för vad den säger om vårt samhälle. Att några kan höja sig det påbjudna "äta-sova-dö"-mönstret som arbetskraft/konsument/TV-serieslav. På engelska en "pawn", en schackbonde utan vilja och valfrihet.

För enligt samhällets protokoll ska vi ju hålla oss kunniga och friska (så att vi kan jobba ständigt), använda våra löner så som reklamen frestar (så att konsumtionen och tillväxten hålls uppe) och godmodigt svälja mediautbudet ("Tio av vårens TV–serier som du inte får missa" – och du slipper tänka själv!).

Men varje år får Vårsalongen nästan 4.000 verk till granskning. Antagligen är det bara en rännil av allt som skapas i stugorna. Jag gillar den tanken! Liksom tanken på alla andra som lever för hästen, jakten, musiken, båten, idrotten...osv. Det känns bra att välståndet i Sverige tillåter så många att ägna sin tid åt sina stora intressen. Benny Fredriksson uttryckte något besläktat: "Ett samhälle som har ett kulturhus mitt i stan på den dyraste marken är ett bra samhälle". Sedan är det bedrövligt att Tidöpartierna sätter krokben för så mycket av detta.

Vi själva ser ganska mycket konst och det finns ju en snobbfaktor i att ränna på all världens konstmuseer och gapa över mästarna. Lite som att hänga med i Kontrapunkt på SVT. För några år sedan gjorde vi en snabb visit på Glyptoteket i Köpenhamn mellan två tåg (det ligger granne med Hovedbanegården). Då undrade våra medresenärer, uppriktigt och inte alls kritiskt, varför man överhuvudtaget ser på konst. Jag blev lite ställd. Frågan liknar den om man blir en bättre människa av att läsa böcker.

Jag kan bara svara att jag beundrar fantasin på Vårsalongen (och i böckerna). Och kreativiteten. Kicken för mig är att förstå hur oerhört olika man kan se saker, hur man kan vända på perspektiven, leka med materialen. Det räcker långt.

Christer