Samma mynt

Miljö och ekonomi har länge levt skilda liv i debatten. Men nu stormar de mot varandra som riddare med fällda lansar. Både i världen i stort och i hushållen. Vem kommer att kasta den andre ur sadeln?

Jag blir glad och förbluffad att EU ställer upp tuffa miljömål. "Fit for 55" är verkligen radikalt: på 7 år ska utsläppen mer än halveras! Särskilt som EU också hotar med sanktioner mot den som inte följer kraven. Sverige är inte längre ett ledarland för miljön. Tvärtom borde vi skämmas för regeringens sätt att motsätta sig EUs krav, som när det börjar brännas för det svenska skogsbruket.

Där kommer pengarna in. Den (påstått) lönsamma förstörelsen av den svenska skogen är bara ett exempel. Forskarkåren manar alltmer desperat att vi måste minska utsläppen. Istället ökar de, efter en dipp under pandemin. Mest skrämmande är kanske att haven hittills skyddat klimatet genom att buffra koldioxiden. Den utvägen är snart förverkad. Och ekonomin tar fart, "återgår till normalläge", "blomstrar", enligt det ekonomiska språkbruket. Oljebolagen (och Norge) prospekterar för en utvinning som ligger skyhögt över vad Parisavtalet 2015 tål. Flygbolagen beställer hundratals nya flygplan – t ex Ryanair 150 och Air India 470! – som kommer att flyga i minst 30 år. Ingen vill rucka på den lönsamma ordningen. Tanken på "hållbarhet" är kapad av näringslivet men betyder då nya gruvor, nya kraftverk, nya smältverk. Bara "BAU" – business as usual!

Men om pengar och miljö är två sidor av samma mynt – vilken sida väljer politiken? Idag kan företag stämma stater som försöker driva på miljö- och hälsofrågor. Fortfarande lägger sig staten platt för alla som viftar med löften om tillväxt. Snacket går – många låtsas redan flyga i elflygplan som inte finns – men klarar EU att stå emot kapitalet och medlemsstaterna när det krisar?

Att pengar och miljö finns på samma mynt gäller också för hushållen. Trots skenande el/ränte/mat-priser så tycks mångas ekonomi må ganska bra. Tidningarna är fyllda med reseannonser. Många tjänade bra under pandemin och "the travel bug" kliar igen. Krogarna på min gata bygger ännu större uteplatser för sommaren. Några störtköper kläder (men returnerar en tredjedel, ett stort svinn i sig). Politiker – från höger och vänster – lovar att vi ska kunna leva på samma sätt i framtiden.

Men rent ut sagt har vi det för bra för att klara miljön. I Sverige kan på sin höjd de fattiga anses leva hållbart. Jag vet inte vad man ska göra åt det. Egentligen borde man inte lyfta högre lön än man kan konsumera på ett ansvarigt sätt för men hur skulle det se ut? Vad gör man om lönen är högre? Högre skatter som Andrev Walden skämtallvarligt föreslår (i DN) för att avlöna tjänster som vi skurit bort i samhället? Min egen käpphäst är att kräva kortare arbetstid istället för högre lön. Men vem tar första steget till det? Vad kan förmå facket eller något politiskt parti att lämna "BAU" och tillväxtspåret?

Christer Sanne