Christer Sanne

Miljömagasinet 2016/45

Två tänkvärda plock ur min läsning ger en tredje tanke:

1. Jag har mycket stor respekt för Läkare Utan Gränser. De verkar vara mycket professionella, engagerade och orädda i sitt fältarbete. Därför får jag en tankeställare när de sätter upp en ”Medicinsk önskelista” (i senaste numret av deras tidskrift Direkt). Detta är vad man tar upp:

– för dyra mediciner för t ex lunginflammation (en miljon barn dör), tuberkulos (1,5 miljoner dör), hepatit C (150 miljoner drabbade) och hivpositiva.

– förstärkt patentskydd som sätter stopp för billiga generiska mediciner. Senast gäller det Indien som gått med i världshandelsorganisationen (WTO) och därför måste upphöra att tillverka billig medicin och ”fri”-handelsavtalet kring Stilla havet (vad säger TTIP  och CETA om detta?).

– vinstintresset som främsta ledstjärna i biomedicinsk forskning. Lönsamma läkemedel för lönsamma människor tas fram. Och hellre sådana som man måste ta livslångt än sådana som botar eller lindrar och allra minst medicin mot fattiga människors sjukdomar. Hit hör också antibiotika-missbruket: Läkare Utan Gränser varnade tidigt att vi tycks stå på randen till en katastrof men läkemedelsbranschen har varit ganska ointresserad. Och det är fortfarande tillåtet att mata friska djur med antibiotika bara för att tjäna snabbare pengar.

Läkare Utan Gränser höjer alltså blicken, från patienterna till ett ekonomiskt system som verkar galet. Varför har vi en sjukvård som vilar i en läkaretik för att sedan låta privata intressen bestämma vad slags medicin man ska satsa på och vad den ska kosta? Och hur kan politiken backa upp företagens patentkrav som drabbar fattiga människor så hårt? Det finns starka skäl överväga varför staten ska bekosta biomedicinsk forskning för att sedan låta företagen kamma hem (patent)vinsterna.

2. Världsnaturfondens senaste rapport Living People Report 2016 har ett oerhört tankeväckande schema över det storskaliga livsmedelssystemet. Det visar hur konstgödsel, pesticider och frön levereras av några få helt dominerande företag. Att storskaligt jordbruk står för 65 % av arealen. Att fyra (!) stora företag står för det mesta av handel och bearbetning och tio (!) livsmedelsföretag och några dussin stormarknadskedjor levererar nästan 80 % av maten till världens konsumenter. Snacka om maktkoncentration! (rapporten kan laddas ner, figuren på s 100-101).

Detta är för övrigt samma rapport som visar att Sveriges ekologiska fotavtryck är bland de tio högsta länderna i världen och fortfarande ökar; nu skulle vår livsstil kräva 4,2 jordklot om alla skulle leva som vi; upp från 3,7 senast! Där sprack den självgoda bilden av oss som internationellt föredöme!

3. Både läke- och livsmedelsjättarna tycks dessutom göra allt att sluka varandra för att kunna gå från oligopol till monopol. Just nu försöker t ex Monsanto att köpa Bayer. Och det är sådana här företagsjättar – liksom Google, Apple, Facebook osv – som har resurser för att muta politiker att lagstifta i deras favör. Och att anlita banker och advokater för att smita från skatt och gömma sina tillgångar i skatteparadisen.

Människan spår men Mammon rår!

Christer Sanne

Miljömagasinet 2016/45

Två tänkvärda plock ur min läsning ger en tredje tanke:

1. Jag har mycket stor respekt för Läkare Utan Gränser. De verkar vara mycket professionella, engagerade och orädda i sitt fältarbete. Därför får jag en tankeställare när de sätter upp en ”Medicinsk önskelista” (i senaste numret av deras tidskrift Direkt). Detta är vad man tar upp:

– för dyra mediciner för t ex lunginflammation (en miljon barn dör), tuberkulos (1,5 miljoner dör), hepatit C (150 miljoner drabbade) och hivpositiva.

– förstärkt patentskydd som sätter stopp för billiga generiska mediciner. Senast gäller det Indien som gått med i världshandelsorganisationen (WTO) och därför måste upphöra att tillverka billig medicin och ”fri”-handelsavtalet kring Stilla havet (vad säger TTIP  och CETA om detta?).

– vinstintresset som främsta ledstjärna i biomedicinsk forskning. Lönsamma läkemedel för lönsamma människor tas fram. Och hellre sådana som man måste ta livslångt än sådana som botar eller lindrar och allra minst medicin mot fattiga människors sjukdomar. Hit hör också antibiotika-missbruket: Läkare Utan Gränser varnade tidigt att vi tycks stå på randen till en katastrof men läkemedelsbranschen har varit ganska ointresserad. Och det är fortfarande tillåtet att mata friska djur med antibiotika bara för att tjäna snabbare pengar.

Läkare Utan Gränser höjer alltså blicken, från patienterna till ett ekonomiskt system som verkar galet. Varför har vi en sjukvård som vilar i en läkaretik för att sedan låta privata intressen bestämma vad slags medicin man ska satsa på och vad den ska kosta? Och hur kan politiken backa upp företagens patentkrav som drabbar fattiga människor så hårt? Det finns starka skäl överväga varför staten ska bekosta biomedicinsk forskning för att sedan låta företagen kamma hem (patent)vinsterna.

2. Världsnaturfondens senaste rapport Living People Report 2016 har ett oerhört tankeväckande schema över det storskaliga livsmedelssystemet. Det visar hur konstgödsel, pesticider och frön levereras av några få helt dominerande företag. Att storskaligt jordbruk står för 65 % av arealen. Att fyra (!) stora företag står för det mesta av handel och bearbetning och tio (!) livsmedelsföretag och några dussin stormarknadskedjor levererar nästan 80 % av maten till världens konsumenter. Snacka om maktkoncentration! (rapporten kan laddas ner, figuren på s 100-101).

Detta är för övrigt samma rapport som visar att Sveriges ekologiska fotavtryck är bland de tio högsta länderna i världen och fortfarande ökar; nu skulle vår livsstil kräva 4,2 jordklot om alla skulle leva som vi; upp från 3,7 senast! Där sprack den självgoda bilden av oss som internationellt föredöme!

3. Både läke- och livsmedelsjättarna tycks dessutom göra allt att sluka varandra för att kunna gå från oligopol till monopol. Just nu försöker t ex Monsanto att köpa Bayer. Och det är sådana här företagsjättar – liksom Google, Apple, Facebook osv – som har resurser för att muta politiker att lagstifta i deras favör. Och att anlita banker och advokater för att smita från skatt och gömma sina tillgångar i skatteparadisen.

Människan spår men Mammon rår!