Framtidsmisstro

Ulf Kristersson har skrivit om den sjunkande nativiteten i Sverige – att det föds allt färre barn (SvD 30/10). Inget egentligen nytt men en seriös artikel som beskriver olika möjliga orsaker och konsekvenser. Grundackordet är att det är ett bekymmer: vi borde växa. Liksom ekonomisk tillväxt ses som självskriven. Det är en vanlig åsikt som han f ö delar med, t ex Hitler, Stalin, Putin, Orban och många andra statsmän (och kommunpolitiker!) genom historien. Alla har de velat se fler barn, fler arbetare, fler soldater.

Nativiteten i Sverige har legat högt jämfört med andra länder i Europa vilket vi stolt förklarat med vår socialpolitik med långa föräldraledigheter, förskola osv. Nu sjunker den nästan överallt (men är hög i Afrika). Sydkorea visar inte längre en befolkningspyramid utan en boll. Bara en tredjedel så många föds som en konstant befolkning skulle kräva. I Kina är det hälften och folkmängden tycks ha stagnerat. I Japan har den sjunkit länge.

Nu fick Kristersson svar att "Stora fördelar om färre barn föds" (SvD 7/11). Kort sagt för att jorden redan är överbefolkad. Då är det mest en fördel om folkmängden sjunker, särskilt där de mest överkonsumerande människor bor. Och globalt växer befolkningen fortfarande. Jag brukade säga till mina studenter på KTH att när jag började läsa där fanns det 3 miljarder människor på jorden. De hade blivit 6, en fördubbling på en mansålder. Idag är de 8 miljarder och ökar med 80 miljoner per år. Det är en katastrofal utveckling. Inte bara för klimatet utan också för alla andra resurser människor behöver: vatten, jord, fisk osv. Det hör vi varje dag och det är sant.

För några år sedan skrev 20-åriga Gabriella i Expressen att hon väljer bort att ha barn för klimatets skull. Det väckte uppmärksamhet och jag tyckte att var sorgligt och absurt. Om man väljer bort barn – för vem uppoffrar man sig då? Det är väl ändå människors framtid vi tänker på när vi vill ”rädda jorden”. Vi vill rädda jorden för kommande släkten, inte för planeten i sig. Så mitt råd var (2018-02-13, "Välja bort barn?"), att Gabriella hellre borde rikta sig till dagens makthavare och kräva snabb och resolut handling.

Men där väntar vi fortfarande. Bakom verbala slöjor om "omställning" rullar tillväxttåget på. Fossilbolagen får massor av subventioner och nya lån av bankerna, flygbolagen beställer tusentals nya plan. Svantesson mässar om att få fart på Sverige så att vi ska bli rikare.

Kristersson och många andra tycks tro att det stora problemet är att hitta vårdare i äldreomsorgen. Det är det inte; det är bara att betala bättre (i stället för att sänka skatterna). De borde istället lyfta blicken och inse att unga människor upplever att hela samhället går i fel riktning. Att världen för deras barn kommer att bli förorenad och överhettad. Att det blir ont om utrymme och mat. Att det kan bli oroligt, kanske farligt, med stora klyftor mellan fattiga och rika. Är det verkligen läge för egna barn då? Hellre då flyga och festa loss själv – efter oss syndafloden!

Det är en framtidsmisstro mot samhället och makthavarna. Man avstår inte från barn för att rädda världen utan för att rädda barnen från en värld som man väntar.

Christer