Oekonomisk tillväxt

Jag kommer att sakna Herman Daly, som just gått bort 84 år gammal, för att han var så klarsynt, slagfärdig och ståndaktig. Jag hörde honom en gång berätta om sin dragkamp som ledande ekonom på Världsbanken. Ekonomerna hade ritat sin vanliga figur med flöden av varor och pengar. Daly ramade in den. Den kom tillbaka utan ram. Han ritade dit en ny ram och så höll de på. För det fanns en mening med ramen (och historien): planeten växer inte och då kan inte heller ekonomin växa utan gränser.

I "miljöekonomin" söker ekonomerna "rätt" pris som också tar med eventuella skadeverkningar men de sätter de inga ramar för tillväxten. Det är däremot essensen i "ekologisk ekonomi" och här är Daly den store profeten. Hans kungstanke är att de rika länderna har en "oekonomisk tillväxt" därför att skadeverkningarna nu blivit större än nyttan. Smaka på det: har vi gått för långt? Det är fortfarande att häda. Tillväxtekonomerna stöttar varann, säger Daly, med "Nobelpris" i ekonomi för att slippa erkänna att deras idéer är förlegade. Media och politiker traskar patrullo. Ekonomisk tillväxt förblir det självklara målet i politiken. Det finns några värdiga pristagare, som Amartya Sen och Elinor Ostrom, men Herman Daly kom väl aldrig på (och Stockholms stadsbibliotek har bara en (1!) bok av honom men 20 ex av Klas Eklunds ekonomibok!). "Att ifrågasätta tillväxt är som att peta i ett getingbo med en för kort käpp" menar han.

Redan på 70-talet skrev han om "The Steady State": att vi inte kan växa (grow) ohämmat – däremot självfallet utvecklas (develop). Han är bra på one-liners som att "There is no angelized growth" – tillväxt sätter alltid fotavtryck, den kan aldrig sväva änglalikt över jorden. Eller att vi har gått från en "tom värld" där vår påverkan kan hanteras till en "full värld" som inte tål mer resursuttag eller utsläpp. (Bland one-liners gillar jag hans fråga, apropå hur kex skeppas åt båda håll mellan USA och Danmark: "Varför byter dom inte bara recept?". Efter bankkrisen 2008 var hans recept att "Nationalisera pengarna – inte bankerna!")

Herman Dalys styrka var att klargöra begrepp och visa på nyanser som nu är helt centrala för debatten. Dessutom talar han "ekonomiska". Då kan han bita huvudet av många ohållbara argument som ekonomer, i sin iver att rättfärdiga tillväxten, använder. Som t ex att samhället skulle vara hållbart bara vi bevarar vårt "totala kapital"; om en resurs tar slut kan man alltid ersätta den med en annan. Nej, säger Daly (och andra), det är en svag hållbarhet. Vi måste ha både "naturkapital" och tillverkat. Sågverk är värdelösa utan skog liksom fiskeflottor utan fisk i havet. Hans beskrivning av ekonomins tre dimensioner och tre mål är elegant (jag brukade predika om Daly för mina studenter och dessa båtar glömde de aldrig!):

Den första dimensionen är den konventionella ekonomin, om att använda resurser (=lasta båten) effektivt för bästa framfart. Många ekonomer ser det som sin enda uppgift. Den andra, den politiska ekonomin, handlar om (rättvis) fördelning. Fel lastad sjunker båten; den frågan blundar man ofta för. Och den tredje dimensionen är den ekologiska: för mycket last sänker också båten. Men det är alltså en hädisk tanke, trots att COP-mötena om överkonsumtion avlöser varann – till tveksam nytta.

Till slut ännu en berättelse med en djup mening: vid ett möte om ett planerat kärnkraftverk talade Daly om varför det skulle byggas (eller inte), om risker och bättre energialternativ. Efter honom kom en konsult som visade en modell på verket och beskrev hur det skulle fungera. Följden blev att alla skockades kring modellen och ingen brydde sig om Dalys argument. Typiskt menade Daly: hur-frågorna engagerar medan vi duckar för varför-frågorna. Det borde vara tvärtom.

Christer