Lyssna på Jose!
"Jag är en
främling i detta land men detta land är ingen främling i mig" börjar José
Luis Ramirez sitt Sommarprogram 1996. Jag minns det fortfarande. Nu är min vän
borta men Sveriges Radio har påpassligt lyft fram och rekommenderar programmet!
Att citera Gunnar
Ekelöf är typiskt för José för han var djupt bildad och hade en osviklig känsla
för språket. Vi reste en gång runt i Bergslagen som doktorander och alla insåg
att han kunde den svenska visskatten överlägset bäst. Han hade ju varit
kulturchef i Ludvika förklarade han! Och jobbat på Sveriges Radio och vid
Arbetarrörelsens arkiv. Tio år i kommunalpolitiken varav några som kommunalråd
i Haninge. Vi möttes över ett intresse för "arbetet" men framförallt
på Nordplans samhällsplanering. Sedan gick han vidare som framgångsrik
retoriker i den akademiska världen.
Det är kusligt hur
aktuellt detta Sommarprogram känns. José kände Sverige bättre än många svenskar.
Han har bemötts illa men noterar att "gemene man är inte emot invandrare
men det finns gemena män". Han insisterar på att stå kvar med ett ben i en
annan kultur och visar hur givande det kan vara. Han bannar svenskarna för
bristande känsla för sin egen kultur. Som att försumma
det svenska språket i högskolorna och favorisera engelska. Hela programmet är
ettrigt och engagerat, ett smattrande åsiktsbibliotek, oupphörligt
underhållande, kring att vara invandrad, om svensk inrikespolitik, om
betydelsen av ord som "arbete" och "ränta" och
"tillit" (högaktuella idag!). Det är ett program för vuxna lyssnare. Han
vågar tala om metonymer fast han fått höra att man
inte "får" använda ord som radiolyssnarna inte väntas kunna (men snart
nog inser att de använder metonymer varje dag!). José
är en mästare i att vränga ord och kan vara mycket rolig. Men framför allt är
det han säger tänkvärt! Här är länken:
https://www.sverigesradio.se/avsnitt/jose-luis-ramirez-sommarpratare-1996
Mitt förra
rundbrev om de hyperrika saknade en bild (eftersom jag saknade rättigheten) men
den lätt att ta fram på nätet (som en av mina läsare gjort). Jag tycker den är
rolig med den pösande paschan och guldtackorna på vågen.
En läsare
tyckte att texten borde passa Den Stora Tidningen men tyvärr tyckte inte den eller
andra rikstidningar det. Och redaktören på Uppsalas huvudorgan menade att det
handlade om utlandet men att deras läsare ville se lokala frågor! Då gav jag
upp och säger som vanligt: sprid gärna det jag skriver i era kretsar. Då vet
jag att det hamnar rätt. Alla är välkomna att "prenumerera".
Kommentera gärna till mig per mail (eller på Facebook).