Klicka för Svante
Det här brevet är lite annorlunda, mer personligt än
politiskt. Man kan beskärma sig över "sociala media" men jag har ett
konto på Facebook. På gott och ont. Det är mycket skräp och spam och svårt att
styra vilka till de jag vill följa. Å andra sidan får jag tillfälle att jag
puffa för sådant jag skrivit, lägga in lite politiska satirer ibland och
berätta för mina vänner var jag är eller gör. Det är inte illa! Jag har fått
800 "vänner" (trots att jag nekar flera varje dag) och 500 "följare".
Men inte många som klickar "gillar". Senaste inlägget bara ett
20-tal. Det handlade om en gammal god vän som gått bort. Han får säkert sina
minnesord i tidningarna snart men jag ville också berätta om honom. Jag tror
att det berör många i denna krets så jag tar det igen.
__________________
Svante
Beckman är borta och en stjärna på min himmel har slocknat. Han dök upp när
tvärvetenskap kom till Linköpings Universitet med Tema Teknik och social
förändring i början av 80-talet. Det fanns en nimbus kring Svante. Han var
oerhört beläst och mycket vältalig; han skrev och debatterade om allt som
väckte hans intresse. Och det var mycket. Helst lite snedtänkt.
Som den briljanta boken "Kärlek på tjänstetid" om ett stående dilemma
för all vårdpersonal. Och alla frågor spaltades upp i fyrfältare. Han förtjänade
självklart en professorstitel men systemet våndades eftersom han inte skrivit
en regelrätt avhandling. Vi minns också alla hans upptåg, alla Gluntarpastischer för disputanderna på Tema, alla verser
som flödade från hans penna. Eller hans ständiga ambulerande i Linköping
(istället för att skaffa sig en egen säng).
Jag blev så småningom
seniordoktorand och Svante, med rötter i ekonomisk historia, blev biträdande
handledare, uppslagsrik och stimulerande. Sedan gick åren och andra må berätta
mer om Svantes meriter, arbete och verk. Men även de sista åren kunde han grotta
ner sig i udda begrepp, t ex "tidsfördriv" eller Svenska kyrkans
metamorfoser – lärt, uppslagsrikt och överraskande. Som ordvrängare var han
oslagbar; han hävdade att han löst 9-an* i SvD dagligen i trettio år! Häromåret
skrev han en originell självbetraktelse på dikt, både frän, öm, fräck och
rolig. Hundra sidor om hur kroppen krånglar medan tankarna voltar hejdlöst. Vår
läsecirkel av åldersrika herrar tog den till sig med igenkänning. Och
förtjusning.
Märkligt nog finns inte denna
lilla pärla på Stadsbiblioteket i Stockholm. Och medan andra böcker om åldrande
män och kvinnor diskuteras vitt och brett i media så har jag bara hittat en
enda recension. Den är å andra sidan sällsynt välskriven och visar
spännvidden i Svantes bok. Och dessutom att det fortfarande skrivs ambitiösa
recensioner!
Boken finns på Books on Demand och
i bokhusen. Jag vill verkligen rekommendera den!
Christer
* 9-an är en genialt enkel ordnöt; kallas numera Ordjakten.