Klicka för Svante

Det här brevet är lite annorlunda, mer personligt än politiskt. Man kan beskärma sig över "sociala media" men jag har ett konto på Facebook. På gott och ont. Det är mycket skräp och spam och svårt att styra vilka till de jag vill följa. Å andra sidan får jag tillfälle att jag puffa för sådant jag skrivit, lägga in lite politiska satirer ibland och berätta för mina vänner var jag är eller gör. Det är inte illa! Jag har fått 800 "vänner" (trots att jag nekar flera varje dag) och 500 "följare". Men inte många som klickar "gillar". Senaste inlägget bara ett 20-tal. Det handlade om en gammal god vän som gått bort. Han får säkert sina minnesord i tidningarna snart men jag ville också berätta om honom. Jag tror att det berör många i denna krets så jag tar det igen.

__________________

Svante Beckman är borta och en stjärna på min himmel har slocknat. Han dök upp när tvärvetenskap kom till Linköpings Universitet med Tema Teknik och social förändring i början av 80-talet. Det fanns en nimbus kring Svante. Han var oerhört beläst och mycket vältalig; han skrev och debatterade om allt som väckte hans intresse. Och det var mycket. Helst lite snedtänkt. Som den briljanta boken "Kärlek på tjänstetid" om ett stående dilemma för all vårdpersonal. Och alla frågor spaltades upp i fyrfältare. Han förtjänade självklart en professorstitel men systemet våndades eftersom han inte skrivit en regelrätt avhandling. Vi minns också alla hans upptåg, alla Gluntarpastischer för disputanderna på Tema, alla verser som flödade från hans penna. Eller hans ständiga ambulerande i Linköping (istället för att skaffa sig en egen säng).

Jag blev så småningom seniordoktorand och Svante, med rötter i ekonomisk historia, blev biträdande handledare, uppslagsrik och stimulerande. Sedan gick åren och andra må berätta mer om Svantes meriter, arbete och verk. Men även de sista åren kunde han grotta ner sig i udda begrepp, t ex "tidsfördriv" eller Svenska kyrkans metamorfoser – lärt, uppslagsrikt och överraskande. Som ordvrängare var han oslagbar; han hävdade att han löst 9-an* i SvD dagligen i trettio år! Häromåret skrev han en originell självbetraktelse på dikt, både frän, öm, fräck och rolig. Hundra sidor om hur kroppen krånglar medan tankarna voltar hejdlöst. Vår läsecirkel av åldersrika herrar tog den till sig med igenkänning. Och förtjusning.

Märkligt nog finns inte denna lilla pärla på Stadsbiblioteket i Stockholm. Och medan andra böcker om åldrande män och kvinnor diskuteras vitt och brett i media så har jag bara hittat en enda recension. Den är å andra sidan sällsynt välskriven och visar spännvidden i Svantes bok. Och dessutom att det fortfarande skrivs ambitiösa recensioner!

Boken finns på Books on Demand och i bokhusen. Jag vill verkligen rekommendera den!

Christer

* 9-an är en genialt enkel ordnöt; kallas numera Ordjakten.