Rundbrev 2017

 

Hållbar livsstil – är det verkligen bara att köpa?

14 november 2017

1. I morgon ordnas i Umeå en tredje ”Nationell verkstad för hållbara livsstilar”. Det vore ett bra initiativ om man verkligen talat om livsstilar. Nu begränsar man sig till ett av FNs luftiga s k ”Globala mål”, det om ”Hållbar konsumtion och produktion” som tyvärr bara är en verbal pastej med fluffiga formuleringar. Inte ord om vilka villkor de planetära gränserna sätter. Dessutom vägrar man (jag har tjatat men blivit avspisad) att ta upp andra aspekter på livsstilen. T ex var och hur man ska bo och hur man ska använda sin tid. Hur mycket man arbetar och vilket som är viktigast, mer fri tid eller mer prylar, borde vara centralt. Även för att ens konsumtion ska bli hållbar: ju mer jag arbetar, desto mer tjänar jag och kommer att konsumera. Det här skriver jag om idag på SvD.se:

https://www.svd.se/att-arbeta-mindre-ar-den-mest-hallbara-livsstilen (jag  hoppas att den inte är låst!)

Liknande tankar finns i en debattartikel i ETC om kortare arbetstid: för mig är det självklart att det inte bara är en trivselfråga utan minst lika viktigt för en hållbar framtid:

https://www.etc.se/debatt/kortare-arbetstid-en-fraga-om-overlevnad-kommande-generationer

 2. Mitt förra rundbrev handlade om Peter Frases bok som jag skrev om i tidningen Syre i somras. Nu har Daidalos gett ut den på svenska: ”Fyra framtider: visioner om en postkapitalistisk värld”. Jag kallade brevet After work: What’s Left and Who Cares? ” – en rubrik från en debatt som börjat i engelskspråkiga länder och som dolde en hel rad ordvitsar: After work naturligtvis för de försvinnande jobben (men kanske också pubrundan efter jobbet); What’s Left om vad vi har kvar när jobben försvunnit men också hur vänstern ska förhålla sig till detta och Who Cares om vem som bryr sig om detta – inga svenska politiker vad jag sett! – men också hur det blir med vård och omsorg. Det sista är en fråga som Frase bara behandlar i förbigående. Om du missade mina artiklar i semestertiden så är detta länkarna:

https://tidningensyre.se/2017/nummer-173/del-1-av-2-fyra-fantastiska-framtidsbilder/
https://tidningensyre.se/2017/nummer-175/del-2-av-2-leder-robotiseringen-till-apokalyps-eller-utopi/

 3. Jag har också skrivit en krönika som valsade runt en hel del om vårt flygande och miljön:

Ska vi sluta flyga? www.landetsfria.se/a/129653

 4. Annars har jag i år skrivit mycket av lust. Tre artiklar i Syre har handlat om att gå ut i naturen och skörda:

– plocka nässlor! – minst lika bra som spenat och på köpet kan man njuta av vårsolen!:
https://tidningensyre.se/2017/nummer-159/med-ogon-kansliga-gront/

– plocka fläderblommor – lättaste saften att göra: https://tidningensyre.se/2017/nummer-177-178/nu-blommar-fladern/

– torka din skörd men gör det på rätt sätt. Och pröva att använda slånbär och nypon:
https://tidningensyre.se/2017/nummer-203/ta-vara-pa-bar-och-svamp/

Jag slogs av hur man kan få ett lunchpaket i Mumbai prompt levererat medan Postnord ständigt gör bort sig:
http://www.landetsfria.se/artikel/130862

Jag gapade över den stora Dior-utställningen i Paris – ännu opublicerad krönika:

http://sanne.one/Christer_Sanne/Gud_och_guld.html

Vad är viktigast att använda energi till? – ännu opublicerad krönika:

http://sanne.one/Christer_Sanne/Power tools.html
Det här blev så långt att jag slutar tvärt!
Christer

After work: What’s Left and Who Cares?

2017-06-25


I snart 30 år har jag pekat på att jobben sinar tack vare ny teknik – se ”Hur mycket arbete behövs?” (1989). Och dessutom hävdat att vi då borde ta chansen att ”jobba mindre och leva mer”. Det har inte varit särskilt framgångsrikt. Men plötsligen, sedan några år, är det väldigt inne att tala om hur digitaliseringen kan komma att eliminera hälften av alla jobb inom 20 år.

Jag har också hävdat att det dessutom vore bra att jobba mindre för ”miljön” – den accelererande resursförbrukningen och nedsmutsningen i världen. Det har inte heller varit särskilt framgångsrikt för fortfarande regerar tillväxten. Just nu har debatten bara plats för ”klimatfrågan” och hur den ska lösas med olika slags fascinerande teknik utan att vi behöver ändra livsstil.

Tack vare tillväxten är vi minst dubbelt så rika som för 30 år sedan. I princip kunde vi jobba hälften så mycket och ändå behålla samma levnadsstandard. Men alla ”vi” är inte rikare eftersom tillväxten varit så oerhört snedfördelad. I USA har nästan all tillväxt gått till de rika. Även i Sverige har klyftorna ökat snabbt. Thomas Piketty beskriver det i sin stora bok som jag skrivit om tidigare. Det är ohållbart. Och det är klart att man inte kan tala om arbetstidsförkortning då.

Det här har varit separata frågor men i vintras hittade jag en ny ingång, en liten bok av Peter Frase, som tar ett grepp om alla dessa megaproblem: de försvinnande jobben, energifrågan och inkomstklyftorna. Han skissar fyra scenarier. I samtliga har jobben i stort rationaliserats bort (!). Med de andra frågorna gör han denna fyrfältare:

                           energibristen löst           resursknapphet

inkomstutjämning|   communism|socialism|

bestående klyftor |   rentism|exterminism|


Scenariernas namn kan verka lite kryptiska men jag diskuterar dem i två artiklar som just publicerats i Tidningen Syre. Det är en djärv tankelek men den behövs i en tid när debatten verkar ha gått i stå:

Fyra fantastiska framtidsbilder. https://tidningensyre.se/2017/nummer-173/del-1-av-2-fyra-fantastiska-framtidsbilder/

Leder robotiseringen till apokalyps eller utopi?  https://tidningensyre.se/2017/nummer-175/del-2-av-2-leder-robotiseringen-till-apokalyps-eller-utopi/

Frase kommer från vänsterkanten i USA. Även i Storbritannien har vänstern börjat fundera på hur man ska förhålla sig politiskt till jobbens försvinnande. Liksom den viktiga frågan var vård och omsorg i hamnar sådana här scenarier. Eller, för att citera en föreläsningsrubrik (och kommande bok) med typisk engelsk mångtydighet, After work: What’s Left and Who Cares?

Säg det! Jag hoppas debatten kommer i Sverige också!

 God sommar!

Christer

OBS: Du får som vanligt gärna sprida detta i dina kretsar. Trots vad Google säger i botten på brevet kan man inte svara inom gruppen (det skulle kunna ge dig alltför mycket mail). Men hör gärna av dig till mig, på avsändaradressen.


Förnöjsamhet och ljuva drömmar

2017-04-26


Hej

Jag skriver krönikor för en ganska liten tidning, LandetsFria, men vill gärna sprida dem till fler personer för att få lite respons. Därför ska jag puffa för två egna texter.

Den ena handlar om det knepiga ordet förnöjsamhet. Förnöjsamhet kan ju vittna om undersåtligt förtryck. Men i dagens hyperkonsumistiska och egotrippade samhälle vore det kanske klokt om vi var mer förnöjsamma. Fast några tycks tro att förnöjsamhet skulle vara slutet på framstegen… http://www.landetsfria.se/artikel/127946

Den andra är en ganska personlig och vemodig betraktelse inför 1 maj. En av mina hjältar från förr, Tage Danielsson, ställde den fortfarande aktuella frågan ”Var blev ni av, ljuva drömmar?” www.landetsfria.se/a/128308

De här breven gå numera ut via Google. Därför har jag ingen koll på vilka som verkligen går fram. Trots vad som står i botten på brevet kan man inte svara inom gruppen (det skulle kunna ge dig alltför mycket mail). Däremot får du gärna höra av dig till mig, på avsändaradressen.Tidigare brev och annat som jag skrivit finns länkat på min hemsida (som ska funka nu igen!)

Jag brukar också lägga ut mina texter på Facebook där man kan kommentera. Du får som vanligt gärna sprida detta i dina kretsar. Vill du inte ha fler brev så säg bara till.

Vårvintriga hälsningar

Christer


Pangloss 2017 som 2007 (och som i Candide 1759)

2017-03-25


För tio år sedan skrev jag en bok där slutkapitlet heter ”En framtid att se fram emot”. Jag var måttligt hoppfull om den fanns. I den vevan hamnade jag i en debatt med Johan Norberg där han slängde ur sig häpnadsväckande påståenden, t ex att miljöproblemen var inget bekymmer.

I dagarna har Johan Norberg kommit ut med en ny panglossisk* bok kallad ”Framsteg. Tio skäl att se fram emot framtiden”. Samtidigt ondgör han i sin podcast** över ojusta ”debattörer som kastar ur sig saker som han vet inte kan kollas i stridens hetta”. Alltså just vad han gjorde i den där debatten. Jag gick hem och kollade och blev förskräckt. Det blev en artikel i Svenska Dagbladet. https://www.svd.se/varning-for-falsk-forhoppning

Den verkar vara lika giltig idag som då.***

 Upp till kamp mot faktaresistensen!

Christer

*Panglossianism = uppfattningen att vi lever i den bästa av världar, att allting redan är ordnat till det bästa och att det därför inte är någon mening för oss att försöka förändra världen på något vis genom till exempel politik, det är bara att luta sig tillbaka och låta världen ha sin gång. (Wikipedia)

 ** ”The Usual Suspects” där Johan Norberg och två andra hyperliberaler tramsar och flamsar, bl a om Kajsa Ekis Ekmans bröst. Se Roland Paulsens vidräkning i DN nyligen http://www.dn.se/kultur-noje/kulturdebatt/roland-paulsen-den-nyliberala-efterfesten-sparar-ur-fullstandigt-i-the-usual-suspects/

*** Se t ex Gunnar Wetterbergs recension i DN (http://www.dn.se/arkiv/kultur/lever-i-den-basta-av-varldar/)


Ojämlikhet suger!

2017-02-21


Inkomstklyftorna är inte bara orättvisa. De leder också till ett sämre samhälle för alla. När ska det betyda något i politiken?

Enorma mängder statistik samlas in idag och några briljanta forskare har förstått att dra nytta av det: Hans Rosling som var pionjär på att levandegöra data om hälsa och levnadsvillkor. Piketty som visat hur klyftorna ökar därför att kapitalet samlas hos allt färre (han har även nosat på klimatutsläppen). Wilkinson och Pickett som visat vad ojämlikheten betyder för samhället i stort. Alla är goda empiriker som inte förirrar sig i teorier utan gräver i verkligheten.

Wilkinson och Picketts bok heter på svenska Jämlikhetsanden vilket är förbryllande. Den engelska titeln The spirit level betyder nämligen vattenpasset och budskapet är att ju mindre klyftor, ju mer ett samhälles inkomster är i våg, desto bättre – för alla! De har granskat det mesta – livslängd, spädbarnsdödlighet, ohälsa, missbruk, tonårsmödrar, skolprestationer, fetma, social rörlighet, tillit, fängelsebefolkning – och gör ett index av allt detta som jämförs med inkomster och med inkomstklyftor:


Vänster: Social/hälsoindexet tycks oberoende av genomsnittsinkomsten (även om USA sticker iväg med höga inkomster och sämst (!) index). För att hårdra: ingen vits med tillväxt!

Höger: Ett tydligt samband: stora inkomstklyftor ger dåligt indexvärde, små klyftor – vattenpasset i våg – ger bra index som för t ex Japan och Sverige.

 Vill man veta det viktigaste om välfärden kommer man långt med dessa källor. Jag har sammanfattat i två texter nyligen:

När kapitalet växer ökar klyftorna. 3 feb.https://tidningensyre.se/2017/nummer-135/nar-kapitalet-vaxer-okar-klyftorna/

Jämlikhet ger bättre samhälle – åt alla! 10 feb.  https://tidningensyre.se/2017/nummer-137/jamlikhet-ger-valstand-alla/

Låt mig också puffa för en krönika om en av världens största miljökatastrofer – tömningen av Aralsjön som påverkar en hel region i Centralasien. Och som skett med berått mod:

Aralsjön blev till sand. Landets Fria 19 jan. landetsfria.se/a/126542

Vänligen

Christer