Ordet ”tillväxt” är en vattendelare.

    Många ser ekonomisk tillväxt som lösningen för alla samhällets problem. Därför, menar de, måste vi sträva efter tillväxt och lägga allt till rätta för den, till varje pris.

    För andra är tillväxt inbegreppet av allt som gått fel: stress, överkonsumtion, miljöförstöring. Redan på 60-talet skrev den svenska högerpolitikern Staffan Burenstam Linder om ”tillväxtens dekadensfas”.

   Debatten har alltså pågått länge – ”tillväxt är så 70-tal” kan man få höra. Redan då ställdes också frågan om tillväxt och miljö gick ihop. Sedan dess har miljön förbättrats på många punkter. Men det har aldrig rubbat dagens ”låt-gå”- för att inte säga ”blås-på”-politik – där tillväxt är målet och det räcker inte för att klara klimatet och andra framtidshot. Nu står ”business as usual” mot en hållbar utveckling och då finns frågan om tillväxt mitt i vägen.

    Ändå behöver tillväxt inte vara fel. I fattiga länder är den livsnödvändig. Tillväxten kommer från uppfinningsrikedom och flit och båda behövs. Men vi måste uppfinna vägar till hållbarhet med ren teknik, inte bara låta hjulen löpa därför att företagen tjänar pengar som registreras som tillväxt. Då får vi en ”oekonomisk tillväxt” som tar oss dit vi inte vill. Fliten måste leda till ett bättre samhälle, inte bara att vad som helst produceras för att ”skapa jobb”. En del hävdar att vi lever i en ”cykelekonomi” där tillväxt behövs för att ekonomin inte ska gå omkull men jag har inte sett några övertygande belägg för det. Kanske borde hela begreppet tillväxt förpassas till ekonomernas kammare och att ge plats för en debatt i politiken om vad vi kan och vill uppnå i samhället.

   Min bok ”Keynes barnbarn” handlar indirekt om vad slags tillväxt som kan vara hållbar. Här till höger finns också sju mer grundläggande artiklar om tillväxt (jag har räknat till minst ett dussin andra på samma tema, plus andra om ”oekonomisk tillväxt” och ”nerväxt” (nyord i svenskan 2015!).

   Jag har också radiotalat och skrivit om nerväxt som diskuterades på en konferens i Paris i april 2008. Ett inlägg i OBS Kulturkvarten berättar om konferensen. Min föreläsning vid ett älvräddarseminarium i Sollefteå i oktober ger en bildbeskrivning av hur jag ser på tillväxt.

Ordet ”tillväxt” är en vattendelare.

    Många ser ekonomisk tillväxt som lösningen för alla samhällets problem. Därför, menar de, måste vi sträva efter tillväxt och lägga allt till rätta för den, till varje pris.

    För andra är tillväxt inbegreppet av allt som gått fel: stress, överkonsumtion, miljöförstöring. Redan på 60-talet skrev den svenska högerpolitikern Staffan Burenstam Linder om ”tillväxtens dekadensfas”.

   Debatten har alltså pågått länge – ”tillväxt är så 70-tal” kan man få höra. Redan då ställdes också frågan om tillväxt och miljö gick ihop. Sedan dess har miljön förbättrats på många punkter. Men det har aldrig rubbat dagens ”låt-gå”- för att inte säga ”blås-på”-politik – där tillväxt är målet och det räcker inte för att klara klimatet och andra framtidshot. Nu står ”business as usual” mot en hållbar utveckling och då finns frågan om tillväxt mitt i vägen.

    Ändå behöver tillväxt inte vara fel. I fattiga länder är den livsnödvändig. Tillväxten kommer från uppfinningsrikedom och flit och båda behövs. Men vi måste uppfinna vägar till hållbarhet med ren teknik, inte bara låta hjulen löpa därför att företagen tjänar pengar som registreras som tillväxt. Då får vi en ”oekonomisk tillväxt” som tar oss dit vi inte vill. Fliten måste leda till ett bättre samhälle, inte bara att vad som helst produceras för att ”skapa jobb”. En del hävdar att vi lever i en ”cykelekonomi” där tillväxt behövs för att ekonomin inte ska gå omkull men jag har inte sett några övertygande belägg för det. Kanske borde hela begreppet tillväxt förpassas till ekonomernas kammare och att ge plats för en debatt i politiken om vad vi kan och vill uppnå i samhället.

   Min bok ”Keynes barnbarn” handlar indirekt om vad slags tillväxt som kan vara hållbar. Här till höger finns också sju mer grundläggande artiklar om tillväxt (jag har räknat till minst ett dussin andra på samma tema, plus andra om ”oekonomisk tillväxt” och ”nerväxt” (nyord i svenskan 2015!).

   Jag har också radiotalat och skrivit om nerväxt som diskuterades på en konferens i Paris i april 2008. Ett inlägg i OBS Kulturkvarten berättar om konferensen. Min föreläsning vid ett älvräddarseminarium i Sollefteå i oktober ger en bildbeskrivning av hur jag ser på tillväxt.